Saknaden!
Vi har sålt vårt hem!
Att det ska vara så emotionellt känslosamt att avyttra en fastighet hade vi ingen aning om. Man avslutar en epok, en era där så många ting har haft en central roll i tillvaron. Där barnen har engagerat och aktiverat.
Där företagarens våndor och glädjeämnen har skapats under tjugotalet år.
Där har varit byggande och planerande.
Där otaliga husdjur har passerat. Det har varit hästar, kalvar, får, höns, hundar, katter, kaniner, råttor, marsvin och även någon stillsammare art, typ vandrande pinne.
Där har varit slåtter och älgjakt.
Där sjukdomar har drabbat, sorger efter bortgångna nära och kära har genomlidits.
Längtan efter ungar som lämnat hemmet.
Men allting har sin tid, även att bo och bebo. Det påstås att bryta upp från något invant är att utvecklas och växa som människa.
Men vi drar inte till en annan galax, så vi får väl förmoda att inte våra vänner tappar minnet och helt glömmer oss även om vi finns på annan ort.
Vi misstänker att våra barn kanske räknar med att få rå om oss något oftare nu när vi får färre saker att ansvara för.
Kanske är det så att när man har klarat av barndomen, ungdomen, och medelåldern och ser början på ålderdomen då är det kanske dags för en sorts frigörelse från vissa ansvar.
Det kanske kan sägas att man har "gjort sitt". Om man nu inte räknar ALLT som man planerar att göra i fortsättningen.
Planera vidare och var rädda om varann
/egon
Kommentarer
Postat av: inger
Snyft..
Postat av: Lena med bena
Ni har sålt ett hus, inte ert hem! Hemmet är där man väljer att vara för tillfället.
Kanske kan man tänka så för att det ska bli lite lättare, inte vet jag....
Trackback
