Grinigt väder!
Igår skotrade vi till Halvvägstjärn.
Vädret var i grinigaste laget, vindarna nåtot för byiga och snöflingorna lite väl vassa, men vi kände ett sorts midvintertrots som till sist övervann den bekväma inomhuskänslan.
Det blev matlagning i det fria. Vi har en eldplats på v:a sidan av sjön som ligger i lä under en brant backe. Tyvärr så var vindgudarna inte på sitt vänligaste humör utan såg till att vi hade svårt att vakta stekpannan utan att vara garvad rökdykare.
Men vi lyckades till sist peta i oss lite uppstekt lever från en av höstens älgkalvar, lite stekt lök och lite nudlar med en husmansmacka till. Vi hade med en öl till maten men den var i kyligaste laget för att platsa som måltidsdricka, så den fick anstå.
Snart så hade vi en kopp kaffe på kok och det hela var i hamn.
Fisket var si så där, några napp och blåfrusna händer. Man kan nog med fog misstänka att vi norrlänningar har genomgått ett svårare trauma vid något tillfälle som skapat detta ute i naturen-äta-behov.
Betänk att allt detta är på frivillig basis, inte klokt, eller...
På hemvägen körde vi till en plats i närheten av Skirvo och gillrade upp en mårdfälla. Även dom ska ju ha sin omvårdnad om dom ska ge något fångstresuntat.
På nyårsafton gick en mård i fällan.
Det var inte heller fel att åtnjuta lite go spisvärme sedan vi kommit åter till Ö:a Gobdejaur.
Tänk att LJUSET är på väg tillbaka, dagarna blir längre. Något att se fram emot.
Var rädda om varann
/egon
Vädret var i grinigaste laget, vindarna nåtot för byiga och snöflingorna lite väl vassa, men vi kände ett sorts midvintertrots som till sist övervann den bekväma inomhuskänslan.
Det blev matlagning i det fria. Vi har en eldplats på v:a sidan av sjön som ligger i lä under en brant backe. Tyvärr så var vindgudarna inte på sitt vänligaste humör utan såg till att vi hade svårt att vakta stekpannan utan att vara garvad rökdykare.
Men vi lyckades till sist peta i oss lite uppstekt lever från en av höstens älgkalvar, lite stekt lök och lite nudlar med en husmansmacka till. Vi hade med en öl till maten men den var i kyligaste laget för att platsa som måltidsdricka, så den fick anstå.
Snart så hade vi en kopp kaffe på kok och det hela var i hamn.
Fisket var si så där, några napp och blåfrusna händer. Man kan nog med fog misstänka att vi norrlänningar har genomgått ett svårare trauma vid något tillfälle som skapat detta ute i naturen-äta-behov.
Betänk att allt detta är på frivillig basis, inte klokt, eller...
På hemvägen körde vi till en plats i närheten av Skirvo och gillrade upp en mårdfälla. Även dom ska ju ha sin omvårdnad om dom ska ge något fångstresuntat.
På nyårsafton gick en mård i fällan.
Det var inte heller fel att åtnjuta lite go spisvärme sedan vi kommit åter till Ö:a Gobdejaur.
Tänk att LJUSET är på väg tillbaka, dagarna blir längre. Något att se fram emot.
Var rädda om varann
/egon
Kommentarer
Trackback
