Kattfan!
Till familjen som vi f.n gästar tillverkade jag förra året ett fågelbord.
Efter jul så hade materialet svällt så taket blev svårplacerat, påfyllningen blev besvärlig vilket gjorde att småfåglarna fick hitta födan på annat håll.
Några problem att sköta födointaget i detta "tropiska" klimat har nu inte de små liven trots att fågelmatningen är satt ur spel.
Men igår tog jag mig samman och justerade till fågelbordet, jag fyllde på med solrosfrön och strax så var några talgoxar och provsmakade.
I morse så var dom på matsök redan i ottan. Som "vän av ordning" så kändes detta som en mindre räddningsaktion som hade lyckats.
Ordningen var återställd.
Efter frukost så bänkade jag mig deras panoramafönster i stora rummet, jag kände mig ovanligt tillfreds med tillvaron.
Grannens katt kommer på en loj promenad , det är lite sördårdsidyll över det hela.
Då far fan i kattskrället och vips så nyper hon en av MINA talgoxar. På gräsmattan leker hon "röda khmererna" med fågelstackarn, det är bara vattentortyr som fattas.
Då öppnar jag verandadörren och berättar för skrället att jag är en helt vanlig SKJUTGALEN norrlänning som har ett skjutfinger som genom åren har ändat tillvaron för dylika kattkräk.
Kattfan fattar noll!
Jag tror kattfan log emot mej, jag hade nog inte rätta gnällbältesdialekten...
En timma senare så ligger samma katt framför uteplatsen och bevakar några torra grästuvor.
Blicken har fixerats på ena tuvan och efter några ställningssteg så kommer språnget. Resultatet var denna gång en råtta som får genomgå "khmerproseduren".
Jag hade bra nog lust att förklara för skrället att nu var hon inne på rätt väg, men jag tror kattskrället är efterblivet så det fick bero.
Egentligen så är jag kattvän.
Var rädda om varann
/egon
Efter jul så hade materialet svällt så taket blev svårplacerat, påfyllningen blev besvärlig vilket gjorde att småfåglarna fick hitta födan på annat håll.
Några problem att sköta födointaget i detta "tropiska" klimat har nu inte de små liven trots att fågelmatningen är satt ur spel.
Men igår tog jag mig samman och justerade till fågelbordet, jag fyllde på med solrosfrön och strax så var några talgoxar och provsmakade.
I morse så var dom på matsök redan i ottan. Som "vän av ordning" så kändes detta som en mindre räddningsaktion som hade lyckats.
Ordningen var återställd.
Efter frukost så bänkade jag mig deras panoramafönster i stora rummet, jag kände mig ovanligt tillfreds med tillvaron.
Grannens katt kommer på en loj promenad , det är lite sördårdsidyll över det hela.
Då far fan i kattskrället och vips så nyper hon en av MINA talgoxar. På gräsmattan leker hon "röda khmererna" med fågelstackarn, det är bara vattentortyr som fattas.
Då öppnar jag verandadörren och berättar för skrället att jag är en helt vanlig SKJUTGALEN norrlänning som har ett skjutfinger som genom åren har ändat tillvaron för dylika kattkräk.
Kattfan fattar noll!
Jag tror kattfan log emot mej, jag hade nog inte rätta gnällbältesdialekten...
En timma senare så ligger samma katt framför uteplatsen och bevakar några torra grästuvor.
Blicken har fixerats på ena tuvan och efter några ställningssteg så kommer språnget. Resultatet var denna gång en råtta som får genomgå "khmerproseduren".
Jag hade bra nog lust att förklara för skrället att nu var hon inne på rätt väg, men jag tror kattskrället är efterblivet så det fick bero.
Egentligen så är jag kattvän.
Var rädda om varann
/egon
Kommentarer
Trackback
