Kontaktsökande!
Idag blev vi utan inkommande signal på mobilen. Skit samma kan man väl tycka, eller kan man inte det...
Jag hade strax innan haft ett samtal med min broder Kent och då var ju allt i ordning, inte ett brus eller någon annan eterstörning.
Om nu ett fel uppstått på sändarmasten i Kåbdalis så kommer det väl igång så småningom kan man anta, eller var det nu så här att felet var i vår egen riktantenn och det kommer INTE igång utan att jag gör en insats - fyra meter ovanför taknocken.
Vi har nämligen ingen kontakt med yttervärlden via mobil om vi inte är kopplade till en mobil riktantenn.
Vårt paradis Ö:a Gobdejaur ligger liksom lite "bakom".
Jag slog en signal via en extra mobiltelefon som altid hänger med, ja ni vet det där med säkerhet, hängslen och svångrem.
Jag hörde våra vänner i Raivoberg svara men dom kunde inte höra mej. SKIT, nu hade jag oroat dom i onödan. Dom är ju medvetna om att just denna mobil är den jag har med då jag är på ensamturer, OM OTUREN ÄR FRAMME...
Nu var jag tvungen att ta skotern och köra ner på sjön där jag vet att kontakt finns med mobil YTTERVÄRLD.
Jag hann inte stänga av skotern så ringer extramobilen. Jag hade rätt i min misstanke om att jag oroat dom.
Vännen Mats hade känt igen mobilnummret och måste kolla. TACK FÖR DET MATS!
Vi byter några ord och jag förklarar läget. Tack och hej!
Jag fryser då brådskan gjort att jag var bar om händerna. Saken blev inte bättre då jag efter att ha kört hundra meter fryser om huvudet och upptäcker att jag bara har PANNLAMPAN som toppeluva.
Två minuter senare var jag hemma och kan glädja Laila med att allt är ok och att TOPPELUVAN VAR EN PANNLAMPA.
Så var då hennes kväll räddad, en glad kvinna är en lycklig sådan.
Mobilkontakten återkom under kvällen!
Var rädda om varann
/egon
Jag hade strax innan haft ett samtal med min broder Kent och då var ju allt i ordning, inte ett brus eller någon annan eterstörning.
Om nu ett fel uppstått på sändarmasten i Kåbdalis så kommer det väl igång så småningom kan man anta, eller var det nu så här att felet var i vår egen riktantenn och det kommer INTE igång utan att jag gör en insats - fyra meter ovanför taknocken.
Vi har nämligen ingen kontakt med yttervärlden via mobil om vi inte är kopplade till en mobil riktantenn.
Vårt paradis Ö:a Gobdejaur ligger liksom lite "bakom".
Jag slog en signal via en extra mobiltelefon som altid hänger med, ja ni vet det där med säkerhet, hängslen och svångrem.
Jag hörde våra vänner i Raivoberg svara men dom kunde inte höra mej. SKIT, nu hade jag oroat dom i onödan. Dom är ju medvetna om att just denna mobil är den jag har med då jag är på ensamturer, OM OTUREN ÄR FRAMME...
Nu var jag tvungen att ta skotern och köra ner på sjön där jag vet att kontakt finns med mobil YTTERVÄRLD.
Jag hann inte stänga av skotern så ringer extramobilen. Jag hade rätt i min misstanke om att jag oroat dom.
Vännen Mats hade känt igen mobilnummret och måste kolla. TACK FÖR DET MATS!
Vi byter några ord och jag förklarar läget. Tack och hej!
Jag fryser då brådskan gjort att jag var bar om händerna. Saken blev inte bättre då jag efter att ha kört hundra meter fryser om huvudet och upptäcker att jag bara har PANNLAMPAN som toppeluva.
Två minuter senare var jag hemma och kan glädja Laila med att allt är ok och att TOPPELUVAN VAR EN PANNLAMPA.
Så var då hennes kväll räddad, en glad kvinna är en lycklig sådan.
Mobilkontakten återkom under kvällen!
Var rädda om varann
/egon
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag har ingen mottagning alls pa min mobil pa jobbet om dagarna. Sa jag vet hur det ar att befinna sig i ingenmansland. Jag spanar nerat vagen och ser hoghusen i the City glittra i solen. Det ar allt bra odsligt har i odemarken.
/S
Trackback
